Vi kämpar oss ofta fram genom livet men vad spelar det för roll i slutändan när det är oundvikligt att dö, det gäller att ta vara på livet, och trots allt så älskar jag ju att leva men jag förstår mig helt enkelt inte på livet (men det kanske är det som är meningen?)
Studenten har varit underbar (eller på ett speciellt sätt - allt gick så fort) förutom bilolyckan eller krocken eller vad man ska kalla det, som var väldigt omtumlande - maximal otur? eller tur att vi lever? allt är fortfarande som en dimma, ska skriva lite mer när allt har klarnat (om det nu gör det) och mitt i allt ska jag åka iväg och jobba..

För jag har tagit studenten! ;D

No comments:
Post a Comment