Om jag får frågan "jaha, vad ska du göra nu då"? en gång till så spyr jag eller skriker högt. Jag kan väl göra vad fan jag vill och vem fan är du som ska lägga dig i? "men ångrar du dig inte nu då"? Nej det gör jag inte?! och kom inte med förslag om jag vet inte vad, sen när slutade jag tänka själv? Bara för att jag inte skriker ut mina drömmar eller mål betyder det inte att jag inte har några - jag vet bara inte vart jag ska börja? Så låt mig bara vara ett tag, är det för mycket begärt?
Igår var jag en sväng till stan, klarade inte av att vara hemma - ingen lugn och ro med mamma hemma i alla fall, hittade till slut en mysig kofta och en stor stickad sjal som genast kom till användning eftersom det nästan var storm ute, besök hos naprapaten som nu vågade prova sin behandling vilket resulterade i huvudvärk och trötthet när jag väl kom hem från jobbmötet, liten mellanlandning hos marre innan det. Förhoppningsvis kommer behandlingen hjälpa, känt mig lite stel idag men jobbat på ändå. Nu ska jag nog krypa i säng, som äntligen står på rätt plats, rummet börjar återställas och det ser riktigt bra ut, vilken skillnad lite färg kan göra.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment